My history

Jag vet inte hur jag skriva om det som hände idag. Det kommer bara bli konstigt och missförstånd. Jag hoppas att ni har överseende med det. Hur som helst...

Jag gick förbi en av Sveriges mest exklusiva butiker (nämer inte vilken). Vänder mig om. Där står han. Herrejesus. När jag vänder mig om kollar jag bara snabbt, men det blev till att jag fick vända mig om när jag insåg vem det var. Nej, inte han. Ingen kändis. Han ser mig. Världens blick. Vi hade uppmärksammat varandra förra vintern. Jag gick över övergångsstället. Kollade bak. Han gick efter. Panik. Fortsatte gå rakt fram. Stannade upp då jag skulle skriva ett sms. Han går förbi och stannar ca fem meter framför mig (jag hade dock inte märkt detta) så jag går förbi och tittar upp och märker att han står där. Och jag log världens leende, det var så komiskt. Men det försökte jag dölja med hjälp av min halsduk. Jag hade nog dött om jag inte hade den. Nämnde jag att han är grymt snygg? Sedan gick jag förbi honom. Då började han gå efter mig igen. Hahahaha! Men jag gick över på andra sidan och går in på Kofi. Och där står han. Framför mig. Fan! Hahaha! Jag kände mig som en stalker. Han står med ryggen mot mig och sen vänder han sig om. Med världens blick. Det var också sådär, snabb titt först, sen var han tvungen att kolla igen. Haha! Så jag står där och väntar på min tur. Sen när det blev min tur släppte han förbi mig och sa varsågod. Tackar sa jag och kollade på honom rakt in i ögonen med ett leende. Jag beställde min take-away choklad och pallrade mig därifrån. Jag kände blickarna på mig. En sista titt med ett sista leende. Ett litet leende tillbaka. Adjö.
Som tur är vet jag vart han finns. Vart jag kan få tag på honom. Jag vet vart han jobbar. Inte så dåligt jobb.

Det låter helt sjukt när jag skriver det. Men jag kan säga att det var ganska så komiskt när det väl hände. Det blev lite hackigt. Helt sjukt. Men roligt var det.

Miriam, don't ask. Okey?