My history

Topshop-mingel i fredags, träffade brudarna i fredags, grattade mickis i fredags, middag hos farbror igår, träffa Lie och Megas igår, mot fest med Megas, gå hem i världens underbaraste snö. NU BÖRJAR GOSSIP GIRL! Adjö.

Världens sötaste Elinore och jag på Topshop-minglet. Och någon som ville vara med.

Ohoj sailors! Igår var jag och mina älskade vänner på fotbollsgalan. Det var nice! Zlatan, ja, vad säger man? Saknade Mellberg. Män i skräddarsydda kostymer och fluga sprang runt i Globen, det kunde inte bli bättre. Sedan satt jag utanför och väntade på pappa. Först kom Thomas Brolin, sen kom snygging-Martin Dahlin, sen var det dags för Niclas Alexandersson och sist men inte minst, våran alldeles egna Peter Jihde i hög person. Så det var lite smått skoj att sitta där. Håkan var långt borta, men bäst. As usual. Min egna Hurricane syntes i storbildstvn ett antal gånger. Pelé var som en liten prick. En lyckad kväll helt enkelt. Nu är det dags för Ugly Betty.

Btw, jag drömde om Joe Jonas i natt igen. Då var vi på en jorden-runt-resa. I djungeln. Han är bra.

Hjälp mig, jag behöver seriöst hjälp! Vad gör man om man hamnat på botten av den mörkaste höstdepressionen? Vad fan ska jag göra för att komma upp från skiten? Jag orkar fan inte med det här längre. Folk ska hålla på och fråga varför jag är det. Men inte fan vet jag. Visste jag det vore det en aning enklare. Jag sitter här. Försöker hitta glädjen, men jag finner den inte. Jo, då jag verkligen känner att jag är glad, det är när jag är långt borta från äckliga Stockholm. Senast jag var riktigt glad var när jag och Lie var i Falun och kollade på Håkan Hellström. Då var jag lycklig. Livemusik och vänner gör mig lyckliga. Sen när jag kom tillbaka så dog jag igen. Jag är så fruktansvärt trött på huvudstaden och nu vill jag bara flytta här ifrån. Till landet. Till en bondgård med en jävla massa grisar och kor. Göra vad fan jag vill om dagarna. Bara få vara. Man får aldrig bara vara. Varför kan jag inte BARA FÅ VARA!? SNÄLLA, hjälp mig. Rädda mig. Kan inte prinsen på den vita hästen komma och rädda mig? Ta mig härifrån.
Nu, tack! Äh, det här går väl över förhoppningsvis. Snart. Jag behöver bara lite tid. Få göra lite som jag vill. Det blir bättre, jag lovar. Förlåt till alla som drabbas, jag är säkert som en finne i röven för er alla just nu. Sorry för det! Det verkar inte bara vara jag som är känd och deprimerad. Tydligen hela media-Sverige är deprimerade just nu. Gynning, Blondinbella... Ja, dvs alla! Aja, tjopp tjopp. Imorgon ska jag göra någonting för att förhoppningsvis pigga upp mig lite. Och Lie, vi måste dra snart igen! Annars sitter jag väl här på tråkstigen och ruttnar.

Det enda positiva som väntar är att mina syster ska bli mamma för första gången. Wiho! Jag började gråta när hon berättade det, sprang därifrån. Som en liten skitunge. Kanske är det depressionen som spökar? Extra känsligt? Nej, hon kommer vara så jävla vacker med en stor mage och allt. Mamma Therese... Åh. Snutt. Hon har iallafall en barnvakt, det är en sak som är säker. Aja, det är långt kvar. I juni. MEN ÄNDÅ! HALLÅ!?

Jag dör. Jag orkar inte vänta till juni.

Förlåt för det här hej-jag-tycker-synd-om-mig-själv-inlägget. Men jag var tvungen. Mors!