My history

Den här dagen, säger jag bara. Jag vet inte ens vart jag ska börja någonstans. Jag kan säga att det här har vart bland de bästa dagarna i hela mitt liv. Jag ska ta hela historien. Från början till slut. Tro mig, det är roligt att läsa. Det som har hänt är verkligen underbara och störda saker. Först och främst skulle jag träffa Lie vid Slussen för att åka till Grönan för att se Moneybrother. Panik som jag fick då jag insåg att det var svinkallt ute sprang jag upp till H&M på Götgatan för att köpa mig ett par vantar (jävligt fula vantar blev det dessutom) och en mössa. Jag springer upp för hela Götgatsbacken, då var klockan runt sex (konserten började åtta). Stressad som jag är möter Lie upp mig utanför. Lala, köper vantar, springer ner till Djurgårdsfärjan som sedan tar oss, till just precis, Djurgården och Gröna Lund. Konserten var grym, inge snack om saken. Så är det bara. Efter så jag självklart ha autograf, en liten kram och en liten bild på mig och kära Anders. Jag och Lie står och fryser häcken av oss. Vakten sa att han skulle komma. Efter ett tag kommer en annan vakt och säger att Grönan stänger för dagen och att vi är tvungna att gå därifrån. Jahapp. Onödigt tänker vi. Men så fiffigt så gick vi utanför där Anders skulle komma ut. Då var det jag, Lie och sex-sju andra tjejer som tänkte samma sak. Där står vi och väntar, väntar och väntar. Efter en stund så kommer han. Anders. Mannen i mitt liv. Jag ropar genast hans namn och han börjar gå mot oss. Gah, knäsvag. Alla var som hökar på stackarn. Men jag fick vad jag ville ha, en autograf på armen, en på min Anders-tröja, en bild på oss och en kram. Den bästa och varmaste famnen i universum. Vilken gud. Äckligt trevlig var mannen också. Efter mycket om och men så hoppar han in i taxin och far iväg. Skakis och lycklig som jag var pallrade jag och Lie bort mot färjan. Tar oss mot Donken vid Slussen och då kommer en snubbe som inte ens kan stå på benen. Han bara faller ihop. Då ringde jag polisen, 112-polisen och talade om hur det låg till. Damen på andra änden sa att jag skulle fråga om han behövde vård. Men det vågade inte jag. Plötsligt ser jag en polisbil utanför så jag springer rakt ut i gatan och haffar den. Så de kör in till kanten, talade om igen hur det låg till. Mannen behövde verkligen hälp, tro mig. Sedan står vi och kollar vad som händer bakom ett hörn, Donken-chefen kom ut och blablabla. Jag ville inte bli inblandad i det där. Sedan så ser vi hur han springer iväg. HAHAHA! Vilket pucko. Aja, hur som helst...

När vi står på Södermalmstorg så kommer en söt snubbe med stort lockigt hår, tjocka bågar och en kamera runt halsen och frågar om han fick ta kort på mig då han gillade min stil. Han plåtade för ett tyskt modemagasin så han bröt så vackert på tyska. Så där stod jag och posade mitt på Södermalmstorg. Sedan la han märke till min Moneybrother-tröja så han sa att jag skulle ta bort håret så tog han kort på den också. Han visste till och med vem Moneybrother var och så berättade han att han hade plåtat på Moneybrothers första gig i Tyskland. Så visade jag min autograf på armen och talade om för honom att jag just hade vart och sett honom på Grönan. Han blev då riktigt besviken att han hade missat det. Han var så söt! Så nu ska jag få bilderna skickade till mig, lägger väl upp de här sen.

Sedan åkte vi till Medis och hälsade på Adam, någon Jonathan och Kajsa en snabbis. Sedan bar det av mot slottet. Älskade slott. Så äckligt tråkigt att inte skånskagruppen står längre. Fan. Norrbotten är ju astrista. Vilka bittra vakter och ändå gick vi runt hela slottet för att finna en ny Jon eller kanske en ny Jonathan. Men icke. Vi lackade ur totalt så vi drog. Mot bättre tider. Dvs till Medis igen. Mycket glatt folk ute idag må jag säga. Träffade en trevlig Alexander på tåget och hans kompis. Träffade en snubbe i min klass och hela hans gäng på typ 8 personer där alla skulle hälsa samtidigt. Uppfattade inte ett namn.

När jag går där längs vägen på Medis, vem ser jag inte då? Jomen lilla Anders såklart. Jag fick hjärtstillestånd och panik. Vi fortsatte knata på och tänkte inte mer på det. Sedan nere i tunnelbanan så kom jag på att jag var tvungen att ta ut pengar till taxin så då gick vi upp igen. Sprang som en dåre för att hinna ifatt Anders, men han var borta. Jag ville ha en till varm kram i kylan. 

Hur som helst, lyckad kväll måste jag säga. Det känns som det har hänt 1000 saker idag, det har det också. Svårt att ta upp allt i bloggen. Svårt att uttrycka sina känslor, men jag tror att ni fattar att vi hade det riktigt roligt iaf, jag och min kära Lie.

Vi såg även att John Lennon har återuppstått. På riktigt. På pricken likt. Näsan, håret... Men allting. Det var John.

Vi har sett typ 50 personer som har sprungit idag. Alla springer. För alla är så jävla stressade i Stockholm. Jag trodde det brann. Det gjorde det säkert också.

Nu slocknar mina ögon vilken sekund som helst. Det blev säkert helt stört då jag skriver de här vid 4 på natten/morgonen. Snark. Måste. Sova. Nu. God natt!