Oro över...

Lyckorus och pirr i magen är bland den konstigaste känslan som finns. Sprudlande glädje blandat med oro. Oro över att inte veta vart man ska ta vägen. Jag behöver vägledning och en karta. Tystnad. Jag behöver få min egen tid till att tänka. Att ständigt undra om man är glad eller ledsen skapar oro. En oro som man inte kan kontrollera. När alltid ligger framför en. Alldeles för konkret. Alldeles för verklig. Applåder och gitarr på samma gång. Som en publik som sitter och försöker klappa i takt med musiken. Det är omöligt. Vad vill de förmedla? Jag vet inte vad jag vill. Jag behöver ro. Ro då jag kan andas och bara få vara. Jag behöver det. Aldrig mer ska jag behöva vara rädd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback