My history

När jag gick där i solen så insåg jag hur mycket kärlekspar det var ute. De ploppar fram när solen tittar fram, precis som björnarna när de kliver upp ur idet. Körsbärsträden var i full blomm, alla var så lyckliga. Även jag. Jag log för mig själv. Just den stunden kändes allt så otroligt bra. Allt var perfekt. Jag vandrar vidare. Närmare platsen med stort p. Helt plötsligt, bara sådär, kändes allt så jävla piss. Att han är borta. Det kändes som jag inte hade någonting där att göra. Det ekade tomt. Platsen där bilden brukade stå. Där inne. Det var dött. Helt plötsligt var allting helt dött. Borta med vinden. Det fanns ingen mening för någonting längre.