My history

Vad är lycka egentligen? Idag när jag satt på en bänk och kollade på när dagisbarnen lekte vid klätterställningarna och två killar i 8-års åldern på varsin cykel sopm hoppade över guppet bland höstlöven som låg på marken så tänkte jag verkligen på vad lycka var. Jag kunde inte komma fram till något rimligt svar. Jag antar att det är när man får göra någonting kul, som man verkligen brinner för. Jag var på väg till teatern men jag satte mig på en bänk vid parken för att skriva upp dagens "göra-lista" som skulle göras när jag kom hem. Jag gillar att planera. Jag var en kvart för tidig och ville därför inte gå in innan. Så jag satte mig och väntade på att minuterarna skulle rulla på. Helt plötsligt så vågade jag inte gå in. Jag hade helt enkelt inte modet att gå in. Men det var ju så roligt förra gången? Jag funderade på om teater verkligen var någonting för mig. Jag ville hellre gå och strosa bland löven, för det tycker jag om. Det är det jag går och väntar när det är sommar. Att gå och dra fötterna i de vackra löven. Det är jag. Inte att spela teater. Eller? Just då så visste jag ingenting. Frustrationen växte. Vad skulle jag göra? Skulle jag gå in? Jag kunde se framför mig hur vi skulle göra. Ville jag verkligen? Det var ju elakt mot mamma som hade betalat och jag hade gått en gång. Aldrig mer? Du är dum Pernilla. En dum flicka. Jag tänkte tillbaka på när jag var liten då man alltid gjorde det man tyckte var roligt, man såg aldrig några hinder. Ville man hoppa i vattenpölar trots att man hade nya byxor så gjorde man det, utan att tänka på konsekvenserna. Men nu? Nej, de blir blöta, förstörda och dittan och dattan. Jag beslutade för att gå och strosa i löven som jag ville och strunta i teatern. Jag gick helt enkelt därifrån med skuldkänslor. Gjorde jag rätt? Jag kände mig lite smått ledsen efteråt. Det var ju rollutdelning. Jag berättade aldrig för pappa som senare kom och hämtade mig att jag aldrig gick, jag höll mig i parken vid löven i två och ½ timme. När mamma kommer, ska jag våga berätta? Hur ska jag göra? Sluta. Jag måste sluta om det inte känns rätt. Det kanske är fotbollen som är jag ändå? Just nu känns det som att jag är helt lost. Jag undrar verkligen vad lycka är. Om någon ändå kunde svara på den frågan så skulle jag bli evigt tacksam.

Ja, vad fan är lycka?