My history

Igår var bland de värsta dagarna i mitt liv. Jag var jätte glad i början, hade köpt ny pyjamas, ny film, julmust och hade fått en lampa som avskedspresent från praoen som jag skulle hänga upp när jag kom hem. Glädjen dog på stört. När jag kommer innanför dörren så ska jag kolla till mig marsvin. "WILMA WILMA" utropar jag. Jag kollar i buren, ingenting som rör sig. Hon brukar alltid skutta till när man kommer hem. Det var fortfarande mörkt då jag inte hade hunnit att tända upp. Jag börjar skrika. Jag får panik. Hon rör sig inte. Jag skakar på buren. Ingen reaktion. Jag skakar ännu mer. Nej. Borta. NEJ! Hon får inte. Jag skriker ännu mer. Nej. Nej. Nej. NEEEEJ! Nej. Det är inte sant. Inte Wilma, inte min Wilma. Det får inte vara sant. Jag blir galen. Springer upp på mitt rum. Skriker. Bankar huvudet i väggen. Sparkar i väggen. Jag vill inte... Jag orkar inte skriva mer. Jag börjar bara gråta. 6 år blev hon. Min älskade Wilma. Under kvällen hade jag begravning. Tände ljus. Wilma, jag tänker på dig. Jämt. Jag älskar dig. Förlåt. Förlåt...