Förlorad kärlek till ett par skor
Jag gick ner för trappstegen. Sakta. Jag får inte väcka mamma och pappa. Jag gick in i köket för att kolla till skorna som låg där ute. Man såg de knappt. De hade snöat så galet mycket. Jag klarade inte av den synen. Vi hade blivit som något par. Jag och mina skor. Det låter helt sjukt! Jag bara var tvungen att gå ut och hämta dem. De var dyngsura. Helt förstörda, pälsen innuti var kaputt. De kommer väl att svälla upp eller något. Nu står de där ute vid trappan.
Farväl.
Kommentarer
Trackback