My history

Kom just hem från Jessica. Vi har kollat på Dagboken. Världens mest underbara film. Öppnade just en julmust med våran urtjusiga kapsylöppnare med rosa bling-bling på, tog fram ett vinglas (det största och finaste) och satte mig direkt framför datorn. Sitter och målar naglarna, har haft svart i flera dagar nu. Utan att det har flagnat av. Jag är chockad. Nu är det dags för rött. Lite rosa-rött. Men så otroligt ointressant. Lyssnar på When Tomorrow Comes med Anna Ternheim. Underbar låt.

Jag hoppas att det är stjärnklar himmel imorgon. Jag ska till Skeppsbron imorgon kväll. Bara sitta i mörkret. Kom dit! Håll mig sällskap. Jag gillar sällskap. Speciellt med skägg. Kanske ni redan förstått vid det här laget. Men det tål trots allt att upprepas ett antal gånger till.

Jag vill ut! Men imorgon... Då jävlar. Skeppsbron, here I come. Jag tror att jag har någon pakt med mig själv. Det kan vara någonting jag bara har fått för mig. Det är helt sjukt. Likaså Skinnarviksberget. Någonting magiskt med dessa platser. Jag och Jess satt där idag. Helt plötsligt började det regna. Riktigt ordentligt. Jag vägrade lämna stället. Fällde upp mitt paraply. Det vek sig. Mesparaply. Vi satt och sjöng The Blower's Daughter med Damien Rice. Så högt vi kunde. Så skönt att bara få ur sig all ilska. Sen fick jag något galet ryck och började sjunga Fulla För Kärlekens Skull med Eldkvarn. Gosh.