My history

Vet ni vem jag såg igår? Min älskade bonde Karl-Petter Bergvall. På Stureplan. Ensam. Suck. Välkomna till Stureplan, bönder! Ni hör inte hemma på Stureplan. Fan. Ni ska förbli bönder och inte hänga på Stureplan för att ni har vart med i en dokusåpa som Let's Dance eller Bonde söker Fru. Det förstör hela imagen. Karl-Petter hör hemma på landet. Det är just därför jag tycker att han är så charmig.

Det kan vara ett magiskt ögonblick. En sekund kan räcka för att få mig på fall. Det är de där småsakerna som tillslut blir så stora. Så magiskt. Magi. Som den fina skjortan med de nya vita skorna till. Att håret är extra fint. Rösten är speciell, just då. Att slipsen sitter extra fint. Du kanske har just det där suget i blicken som gör så att jag smälter. När du rynkar pannan sådär sexigt som bara jag kan se. När du ser upp mot stjärnorna som bara jag kan se. Just då när du har kavlat upp ärmarna på din fina skjorta som du strök så nogrannt imorse när ingen såg på. Sekunden då du ligger där på gräsmattan, så vacker. När du springer och jagar mig ner för slänten. Då du ramlar. Samma sekund så finns jag där för dig då du faller handlöst bakåt. Om du bara visste. Om ni bara visste. De där små sakerna. Som bara jag vet. Som bara jag känner igen. Jag vet att du vill. Jag vet...