Struntprat

Okej, för det första så trodde jag inte att man kunde bli kär i låtar. Och då menar jag att man ler när man hör den, Bara ett fån gör så mot sig själv med Moneybrother. För det andra, jag är nog kär i Anders Wendin också. Det är som att man är kär, man kan bara inte sluta tänka på honom. Adjö!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback